You said you loved me, now and forever ..

MONSTER.

Jag..  jag tror på monster och rymdvarelser och pirater och häxor,

troll och små Minimojer. jag tror även på spöken, och pysslingar, Träsktroll å Buddha ,Peter Pan, 

och jag tror på att Nangijala finns.

Åså tror jag återigen på monster ifrån yttre-rymden!!..

ja det tror ja på.

*

Jag har idag lyckats ramla. jag skulle hoppa på en plastflaska som låg på isen vilket ja inte tänkte på, så hoppade på den som en galning.. Tills den gled undan och jag slog mig sönder och samman på asfalten.. låg asgarvandes på marken och tyckte extremt synd om mig själv. skrapade upp hela benet och handen... och nu är både hand fan och benet svullet, Precis som en fet.. Boll

Synd om mig alltså!

.       

Allt känns bara så orätt, 

Ångesten hälsar på så fort jag får en ensam stund. 

och jag vet inte längre vad jag vill..

Tankarna snurrar runt som en tornado i mitt huvud...

Känner mig som typ den största idioten på denna jord.

Känner mig äckligt Värdelös..

Och ja har just nu VÄLDIGT svårt att förstå hur någon någonsin skulle kunna tycka om mig,Usch!

Känner mig ensam.. som om ja va den sista på jorden..

..

Folk är så jävelusiskt falska,

litar inte på någon längre..

jag tänker inte!

jag vägrar! Vill inte.. vågar inte..

dom kommer tillslut lyckas ha ihäl mig både själsligt och fysiskt..

FalskaFalskaFalskaFalskaFalskaFalskaFalskaFalskaFalskaFalskaFalskaFalskaFalskaFalskaFalskaFalskaFalskaFalska!.

Ensamt, kallt och jag känner mig bara helt tömd på glädje.. Nu finns bara ensamheten ångesten och Rädslan kvar..

rädsla av att bli lämnad helt ensam.. att vara helt själv..

därför låter jag mig tryckas ner av alla falska människor, sparkas sönder psykiskt, brytas ner till småsmå bitar..

... För då vet jag iallafall att ...

...JAG INTE ÄR ENSAM.

You left me, You just went, ..
And I let you go away ..

Tried again and again to forget what had happened,
forget You, Us .

Everything.
Unfortunately, I failed...

Tried to push aside all thoughts that jumped around in my head.
Tried to pretend that everything had been just a dream.
I told myself that you were unreal..
And I got myself to believe in that you were someone that I only have met,

once in a dream ..
I told myself  "She's  unreal"

And "She's never even existed."

Everything is repeated again and again.

I see it over and over again in my head.

It never ends..

.. Those three little words I told you..
Those three small words,

that you let floating around in the air between us,
In an such a cold and icy atmosphere .. 

I told you that I loved you,
but you said nothing back.

  You let it be unanswered ..

I wished I could go down and hide under the earth,
And stay there forever.
I repressed everything,

 It was like we had never met.
I turned left at the fork,
Found a new path to follow and explore.

Now I've  found tenderness and intimacy,

I've found someone who loves me,

 as I never thought you could do..

Deep down inside I still hesitate.

I know it.
Tell me.. Have I found the right place?
The question echoes in my head, 

feel like the world's scum who do not even know what I want.
I feel like a scam,  scammers, as a big lie.
Deep inside I know I still have doubts about whether I come to the right Place.
But how can I be right,

How can this be right.. when you're not here?!

I feel lost and empty, confused.


  And that's exactly when you suddenly where standing here in front of me again ..
You said the three words that I always wanted to hear you say...

"I love you."

 I'm trapped in a darkness, a darkness so strong.
The way that I thought would lead me to freedom, took me to a completely different place.
so alone. trapped in a darkness is there any way out?
Our eyes met each other, It looked like my darkness began to disperse. 

like it would disappear altogether this time.
Our lips met, it was almost like they were made ​​for each other.
You held your hand in mine You promised never to let go of it ..
.. to never let go of me. You kissed my lips and took my heart.
just to tear it apart into millions of pieces. and then leave me there with a heart broken just like a dropped mirror into a thousand pieces, and the most important piece is missing.
that piece, just the piece that keeps all the other pieces in the right place thatwill protect, the bit that makes it not to fall apart again!
it was just the piece that holds me together as you did, before you walkt away ..
darkness was once again crawling below my feet.
Getting ready to release the anxiety and panic free over me as I lost all hopeand I seem to have lost all my energy and all my joys to life.

I am once again trapped in a darkness, a darkness whitout end, My darkness have become like my prison. I wonder if I ever find the way out...