Jag vill bara glömma. 

glömma allt. lämna allt och bara gå.

för hur du sliter sönder mig inombords är något du aldrig lär förstå.

Du får mig att sväva på moln och står sedan kvar och ser på, låter mig falla allt mer och mer. 

rakt ner på en äng full av taggtråd.

"Jag älskar dig"

Varför ljög du igen?

förtjänar jag verkligen inte att höra sanningen?

Tystnaden som svävar här omkring. 

Du fattar verkligen ... ingenting!?

men nu får det vara slut, jag kommer aldrig hitta ut.

jag vandrar ju bara omkring, och hittar ingenting.

ingenting av mening. Drar bara ner mig själv längre och längre ner,

inget ljus jag snart längre ser. det enda jag vet är att jag bara faller allt djupare ner tills jag varken hör eller ser. 

då kommer det inte spela någon roll hur mycket du ler, här slutar jag och ger, ... slutar att ge utav mig när du ändå bara slänger iväg det. Tänk att engång trodde jag dig, att det du sa mig verkligen var sant . men nu känns det så overkligt. så meningslöst. så jobbigt.

ja vet inte längre något alls.. känns som jag inom en snar framtid plaserar snaran omkring min hals.

tar mitt sista andetag. och får äntligen glömma.

glömma att jag fanns.

Jag vandrar omkring med en saknad, en saknad så stor.

vandrar barfota på en så iskall mark. jag vet ej längre vart jag hör hemma. 

inte heller vart jag bor.

 jag börjar tappa tron på att jag är tillräkligt stark.

om jag är tillräckligt modig. För att ta mig härifrån.

för vägen känns som den bara blir längre, och det känns nu som jag slutet aldrig når.

så jag vandrar omkring på en stig, 

en stig som inte leder någon vart, 

vägskälen blir allt fler, vet ej vilken väg jag ska ta.. 

så.. jag tror jag stannar här.

tar mitt sista andetag.

♥ Hejdär

jag sitter just nu i vingåker och glassar i solen utanför min förra skola (vidåker)

Najs som tusan. funderade just på att börja bege mig mot bussen..

den går ju lixom snart såatteh det vore ju bra.

igår drog jag till lillesyster lina älsklimng, och umgicks med henne jonte och Feffe.

Vilket var helt åzum. och det gjorde mig riktigt gott.

Sedan pratade jag äntligen med Mamma och StoreSyster.

Fy fan vad jag har saknat dom..  det gör ont bara att tänka på det.

men nu ska jag gå så.. försöker skriva något senare .. 

//love

_______________________________________________________

Jag gick omkring , med blicken vänd neråt. 

vandrade omkring utan mening eller mål.

tanken som slog mig om att dom glömt mig, 

det var den som som dödade allt gott inom mig,

det var den tanken som på all lycka tog kol.

nu har dem svarat, sagt att dom saknat mig.. 

att dom älskar mig och att jag i deras tankar finns hela tiden, 

fan så lycklig jag nu är.. dom får mig åter igen att tro på.. 

att det finns en mening till att jag finns här.

...Dom hade inte glömt mig.

♥