Ångest å panik, vad är det för en jävla kännsla!

smärtan kommer krypandes igen, sliter tag i mig och rubbar mig helt ur balans.

saknaden är så extrem. 

och smärtan gör det bara ännu värre.

just nu skulle jag göra allt för att ha dom här..

för att kunna vara mammas lilla flicka igen.. Men dock.

dock så är den tiden förbi, och vi missade den.

Idag är det 9 år sedan jag fick flytta ifrån mamma och syster. 

och saknaden är så förjävlig just nu, att jag inte vet vad jag ska ta mig till!

Ångesten tar snart över helt igen och sen är jag fast i det där mörkret ännu en gång.

det där mörkret helt utan slut... 

Jag är fångad i ett mörker, ett mörker utan slut.

Ett mörker så hemskt och ångestfyllt, ett mörker helt utan slut. 

jag är fångad i detta mörker kommer jag någonsin hitta ut?