Saknaden tar över så jävla brutalt.

Ångesten kommer krypandes vid mina fötter

enbart för att gå till attack när jag är som mäst sårbar...

som just nu..

i mitt huvud så ekar det där skrattet som ja älskar..

det skrattet som alltid får mig att le..

men det bryter mig också samman inombords.

jag hatar dig, jag hatar dig, jag hatar dig.  

...För jag älskar dig så jävla mycket.

instängd uttittad och redan dömd.
och på känslor och lycka är ja redan tömd.
för deras leenden verkar dom få betalt.
Jag sitter här omringad av hemska vita väggar,
och känner mig så obekväm FAN SÅ uppenbart.
klockan verkar bara ticka men inte gå... 
tiden står nog stilla men människor rör sig ändå runt omkring .

alla har sparkat och rivit tagit en bit, 
brutit ner mig på djupet tagit bit för bit.
jag ligger så långt ner under jorden som det bara går,
inte det minsta ljus som ner hit når.
det enda som når mig är dem gamla minnen som ja får.
tankar utan svar, minnen ifrån hur allt en gång var,
vad har jag för mening att leva? Vad med mening har jag kvar?

jag sitter i ett rum alldeles för strikt inrätt och kallt,
vart fan man en kollar, så ser man era falska leenden, 
..dom är fan överallt.

jag sitter i eran väntesal med väggar målade i ljust ljust vit,
varför kunde jag inte fortsatt låtsas le då kanske jag sluppit komma hit.
klockan tickar så högt att jag hoppas den går sänder och ramlar ner, 
ska nog slänga ut den genom fönstret här intill så fort ni inte ser.

fler folk samlas sätter sig i soffor och stolar här intill min, 
stirrar på mig som jag vore ett besynnerligt objekt i en bur.
dom falska leendena går förbi, ler och säger
" nu är det även snart din tur"
jag vill bara resa mig och springa därifrån, 
lämna förnedringarna bakom mig, bara resa mig och gå. 

fotsteg närmar sig, det finns inte längre någon chans att fly. 
snart börjar ni bomba mig med frågor, 
om hur jag mår, vad som tynger mig, vad som ni kan hjälpa mig med.
men jag kommer fortsätta sitta knäpp tyst..
helt stilla och studera dig utan ett enda ord. 
att era dömande ögon redan avslöjat er, det var inget ni förstod?


era ögon har redan avslöjat er.
dom har redan sagt mig allt, 
placerad i en egen kategori.. där alla vi psyk barn hamnar i.
era leenden e falska, ja.. det vet även ni.

jag kanske mår fruktansvärt kasst,
har ett liv med riktigt tungt bagage i last.
jag har alltid levt i ständiga plågor helt utan rast. 
så mycket skit som jag alltid har levt i..
men bara för att jag sitter här med er bakom en stängd dörr, 
säger inte ett ord ni börjar undra hur ja va förr.
beter mig riktigt dygt åt, i dina ögon verkar ja anses som sjukt blåst.
men, inga ord kommer bildas, 
det är som att min mun som ni vill ska tala vore låst.

kollar på ditt face, du tycker jag e dryg det såg ja på en gång..
du kommer nog inse att denna timme den lär bli lång..
varför inte bara låta mig gå?
det som ja gått igenom, det lär ni aldrig ändå förstå..
om ni tror att ja tänker prata, du har ja fan fått dem bevis man kan få,
jag som hela tiden trott ni var dumma, ni var dummare ändå..

visst ni kanske inte tycker att jag är så smart,
jag tänker på ett annat sätt än ni , det är väl helt uppenbart?
men stumpan smart, det lär du aldrig heller bli..
så kom för i helvete ihåg, JA ÄR FAN INTE DUMMARE ÄN NI !! 

 du tror folk låtsas att dom inget ser.

du tror att ingen hör .. 

du säger att ingen bryr sig 

om hur du mår och vad du gör.

det är helt rätt. 

Det är ingen som gör...

dom låtsas om att dom inget hör och inget ser ..

Fast dom bevittnar tragiskt nog hur en själ ger upp och bara dör allt mer.

dom säger inte ett ord..

bara fortsätter att låtsas....

Jag tittar förbluffat upp på dig..

för dina ord är för mig helt obegripliga.

för pappersArket framför mig som du kallar tomt..

skulle kunnat berätta dig mer, än någon skulle kunna säga dig under en hel livstid.

Arket som du kallar tomt är så mycket mer än vad du tydligen ser...

____________________________________________________

Jag vandrar omkring söker mening

jag söker mål.

Osäkerheten jag bär omkring på, tycks bli allt sörre var dag som går. 

tappar så mycket ork, lägger för mycket energi på helt fel folk.

min kropp börjar göra förfärligt ont efter alla gånger som jag har ramlat,

nu när jag kollar mig omkring börjar jag fundera över vart jag nu har hamnat.

men jag har fortfarande en tro, en tro på mig själv.

en tro att jag kan ta mig ur allt det här, med eller utan din hjälp.

kommer fortsätta försöka trotts alla bakslag,

man vet ju aldrig om dagen som kommer i morgon faktiskt blir en bra dag.

tiden tycks faktiskt ha stannat. 

eller så har jag bara inte haft orken för att låta den gå.

hur morgondagen blir är ett mysterium idag 

ett minne blott om några dagar,

men i morgon är det allt vi har & allt som vi är.

****************************************

 If you look really closely you can see a glimpse of true happiness.

 True happiness that once was taken for granted..

I know there will come a day when you leave me behind, but I do not want that to happen right now. not yet ..
you promised me to stay forever, to always be there and hold my hand when life became too unbearable and difficult.
We have been struggling so hard to stay alive. Struggling for a life without pain and sorrow .. It was the devils who stole everything we owned and everything we had.
We had nothing left .. 

We only had each other and we said we would get through this one day, that we would do it together ..
that's what we said, that's what we promised each other ..
that we would never have to do it on our own ..

So i beg u, stay alive..

if dont do it for yourself, then do it for us ..
..we need you ..

do you remember those late nights when you lit the candles all around us;
and we sat there in front of tv and the life was so perfect ..

do you remember how we buried our stones in the darkness of the night when it was full moon outside .. we believed it was true that they would give us power then, so we always would stay alive...

snälla lämna mig inte kvar här.. jag behöver dig mer än någonsin förut.

Jag faller så fort, tappar all kontroll. 

Jag trodde aldrig på att det här skulle hända, jag ville så gärna att allt skulle bli bra.

att det alltid skulle vara du och jag.. ta oss igenom allt svårt som ett lag. 

det var dig som jag delade allt med, sparkar nu på mig när jag redan ligger ner.  

det jobbiga är jag ser hur du ler. 

Dina ord sårade som mäst, min gråt den kommer nog här näst.  

det tynger mig, det sliter mig helt isär, att du som alltid stått mig närmast.. 

inte längre är här. 

jag ligger nu helt trasig kvar,medan alla sliter och drar, dom bara tar och tar.  

Minnen som får mig att falla samman, får mitt hjärta att gå mitt itu.  

för i varje minne jag har, där finns ju såklart du.  

Du säger med orättvisa att jag inte förstår, Du anser att jag inte bryr mig, utan bara går.  

för mig kommer du alltid betyda allt, men ditt beteende just nu är så jävla känslokallt.  

Utan dig, vet jag ej längre vem jag är. om jag är på rätt plats, om ja verkligen ska stanna här. 

jag lägger mig ner, ångesten håller min hand, timglaset har nu gått sönder, tagit slut på sand.  

mitt liv och min lycka har slocknat, så fort du som va mitt allt, släppte min hand. 

Jag faller. Jag faller.