Dom var här, men dom gick.

att stanna var inget val dom fick.

saknaden tar över ibland.

Jag drömmer om att få hålla deras hand.

Men Tiden vi hade rann ut som sand. 

Ovetandet är hämskt och svårt. 

Den jobbiga känslan gör livet så hårt. 

Dom sa att dom kommer tillbaka igen. 

om 8 månader skulle vi ha ett gemensamt hem.

Vi skulle återigen bli en riktig familj. 

Deras ord ekar i min skalle.

Och deras gamla misstag spelas upp återigen.

Vågar jag tro att det dom lovar mig är sant nu? 

Eller faller jag tillbaka i helvetet igen?

Vi ger upp allt för att få dig tillbaka,

För inget är viktigare i vårat liv än du!

Vågar jag släppa min värld och tro på er nu?

jag vet att jag har förändrats, men har du? 

Jag älskar er och jag tror på era ord..

men rädslan finns ändå kvar.

Livet vi redan har levt en gång, var hämskt och det vill jag inte upplava igen.

Det Ville Jag INTE Uppleva Då, INTE Nu, INTE Heller Sen!

Ett ord är så svårt att tro på, 

En mening är svårare ändå. 

Men att tro på någon som ofrivilligt svikit så många gånger..

Det är nog svårast ändå!

Don't let me miss you. If you don't miss me back.
Don't let me believe in something, if you don't even want to give it a try.
Do not let me fall for you. If you then turn your back on me, and start to walk away.
do not say that everything was a dream, because then I will go to sleep and never wake up,
.. Then.. I maybe can live this dream for ever.
Do Never say, that I didn't try to make you understand.
Cuse in other words, are my heart yours to destroy..

♥