Med en bedjande blick tar du dig under mitt skinn.

jag hör din själ ropa efter min hjälp.

Den ber mig att barmhärtiga mig över din smärtande kropp,

över ditt lidande.

Den ber mig att låta dig gå..

En stund av egoism fyller mig.

J a g V i l l I n t e.

J A G T Ä N K E R I N T E.

J a g V ä g r a r.

hör jag mig skrika ut i nattens bäcksvarta mörker.

Du är min styrka, min vägstjärna genom världens all förvirring, du är min ork, min förebild. du är mitt kött å blod, du är min mamma.

rinnande sträck lämnas kvar på mina kinder , efter tårarna som färdats nerför..

mina naglar tränger sig sakta in i huden på mina armar. och en vätska av den klaraste röda färg, sipprar fram och strilar nerför min nakna hud

Vi lever i en värld så orättvis, Jag är bara ett barn..

jag har nyss fått dig tillbaka efter 10.5 år ifrån dig.

jag kan inte låta dig glida ur mina händer igen.. och den här gången föralltid.

jag kan inte.

En mening så kvävd av förtvivlan å smärta sipprar emellan mina läppar, och vidare ut i nattens vold..

Förlåt mamma men jag kan inte..