Dom senaste dagarna har gått ganska långsamt framåt, har vart mycket tankar känslor och tårar när ingen har kollat. Många blandade känslor må jag säga, har vart som en vandrande Gott & blandat påse.. 

Utan honom känner jag mig extremt tom. som att jag tappat mitt ljus i vardagen.. 

Han ringde mig nyss vi har inte pratat på snart en vecka, förutom dom där enstaka bråk smsen som skickats.. åh nu ringde han..

Kunde knappt förstå det när jag svarade, bara att höra hans röst fick hela min kropp att verka.. 

Han sa att han saknade mig, ( och jag vet att jag saknar honom.. mer än de går att beskriva ) 

Jag tror att jag älskar honom.. tycker om honom..... 

Tårarna började trinna exakt sekunden efter att vi la på, han skulle ringa sen sa han,.. när han kommit hem å var ensam..  jag vill tro på att han gör de.. 

 Men jag vågar inte hoppas på förmycket... vill inte gråta mer. 

Jag vill bara ha dig här, vara din, och älska dig föralltid.