Inatt var jag på krogen med Ville och Philip, Och Oliver Men Patrik ringde och undrade om jag ville följa med hem, och så klart släppte ja allt jag höll i för att få vara med honom. för tror inte det finns något just nu som får mig så lugn och glad som att vara med honom.

Vi kom ju kanske inte riktigt hem som planerat men när han väl kom hem å vi äntligen satt där tillsammans lyssnade på musik och jag bara kunde trycka hans kropp mot min å bara krama honom och känna hans doft. i det ögonblicket var allt verkligen perfekt. 

Att sedan idag få vakna upp tätt intill honom gjorde mig lyckligare än allt. han är den jag vill ha.

men de gör mig livrädd.. jag är inte känd för att vara tjejen med tur precis. 

men jag hoppas lite i smyg iallafall .. 

Han får mig att skratta dessa tillfällen när man tror det är helt omöjligt, och han får mig att le när han inte ens är närvarande. Han får mig så trygg som jag aldrig i mitt liv tidigare vart. 

Hela min barndom gick åt att vara livrädd för män, och tyvärr så har män gett mig en andledning för att fasa för dom ända fram till nu.. För han höjer inte en hand emot mig, hotar mig inte, trycker inte ner mig.

Han är bara helt underbar. för han fick mig att våga igen, fick mig att le, och han fick mig falla för honom fortare än man säger " Tjillevippen " . Han är helt klart den första människan som jag kan se mig själv med senare i tiden. Vilket jag verkligen inte kunde med mitt ex. 

Honom kunde jag knappt se i bilden ens när han stod där.. han var lixom aldrig "den" för mig som jag trott. 

Men vågar nog heller inte hoppas på allt för mycket nu heller, det är bara då jag blir sårad.

Men han är värd att kämpa för, han är värd att ta ett fall för så.. Let's go for it.