Så fort något posetivt händer så händer det 20 hemska direkt efter.. 

Just nu har jag halkat ner lika djupt ner i avgrunden som jag var när jag mådde som värst vilket jag aldrig någonsin trodde att jag skulle igen. 

Jag står bara och snurrar runt och jag vet inte längre vart jag ska ta vägen. jag vill inte längre vistas bland folk. se folk. och vill verkligen inte att dom ska se mig. 

Känner mig grotesk och jag blir äcklad av bara tanken av mig själv. vill inte se mig i spegeln för då ser jag just allt det där som jag verkligen hatar med mig själv, det där som förvånar mig att inte fler folk ser.. eller så gör dom det men orkar inte lägga någon energi på att komentera det. 

Känner mig så tom. men samtidigt nästan överfull. Överfull på tårar som jag aldrig släpper fram. eller tårar som jag allt för länge vägrat släppa fram 

Nu rinner dom som vatten ur en vattenkran ner för mina kinder, lämnar mina rödgråtna ögon för att fördas ner för mitt ansikte och förstörra det sista lilla som fortfarande var okej med min sminkning som jag försökt dölja mitt förstörda ansikte med. 

Jag trodde jag hade blivit starkare nu. att jag inte skulle falla tillbaka. men ångesten, rädslan, allt det där hatet mot mig själv den dåliga självkänslan.. allt är tillbaka bara det att nu är alla känslor ännu starkare än förut. och jag är mer förstörd, och min själ är mer skadad än någonsin. 

Jag letar utvägar. letar efter ork och hopp. 

Men hoppet har jag tappat och jag vet inte ens om jag orkar försöka finna det igen. jag vet inte ens om jag vill. 

Det enda som jag verkligen vet till 100% är att jag inte vill vara jag, jag vill inte synas.. ville inte finnas. 

Ville bara radera ut mig själv ur allas minne och gå, så ingen skulle märka att jag försvann..

om dom ens skulle märka det dvs. 

Försöker säga till mig själv- KÄMPA KÄMPA KÄMPA 

men min kropp skriker så mycket högre - GE UPP... 

denna gång tror jag att det finns en chans att min kropp å själ faktiskt vinner.. 

för ja ger upp.. jag orkar inte försöka. jag drar mig tillbaka. försvinner...

Men mitt falska leende är lika klistrat i mitt ansikte som förr, mitt falska skratt klingar mer iriterande än jag mindes det. 

Skulle vilja dränka all sorg smärta.. men det går inte.. 

Varje gång lyckas den flyta upp till ytan medans allt annat sjunker som sten. och det enda som finns kvar är jag och min gamla vän ångesten. 

hejdå. 

Jag kväver mina gråt och mina skrik.

Jag stampar på min åsikt och den lilla glädje som jag fortfarande har kvar. 

Begraver mitt liv. 

Slänger bort det som gör mig till mig.

Byter ut mina jeans och skinnjacka emot klänningar och kavajer. 

Spottar på rocken och punken, och prisar Carola samt måsart. 

Byter ut de svarta runt mina ögon emot de vita, sätter på mig mina klackar istället för mina Allstar.

Blonderar mitt hår och ger de en ordentlig förlängning. Sätter upp luggen med ett prydligt hårspänne  istället för att ha det hängandes snett över de ena ögat. 

Klistrar på ett falskt leende och nickar åt allt ni säger.. äter prydligt med både gaffel och kniv, och har heller inga armbågar på bordet. Börjar ägna mig åt välgörenhet och studier till läkare eller vetrinär. 

Jag talar med vårdat språk och har hållning när jag går. jag går i ett lämpligt tämpo och lyfter på mina fötter när jag går istället för att släpa dom i marken. 

Lägger fram prydliga högar med morgondagens kläder, väljer alltid något som är strikt och elegant och är lämpligt för en flicka på snart 17 år .. Inget uringat och inget kort. 

Hellst knälångt och axelhögt. Jag låter alltid väldigt trevlig och är vänlig. jag tar alltid din åsikt isället för min egen.  

Jag lockar mitt hår och sätter på korsett, drar åt så jag knappt kan andas, Fortsätter att le.. 

Jag kommer aldrig försent och har alltid MVG på proven. 

Väljer en skola för rikemansbarn istället för att ta en allmän. 

Väljer något som natur eller kanske handel. där man kan visa upp sin smarthet. Istället ör att gå något jag vill och älskar att hålla på med som att gå en musik linje eller bild.. 

Går och kollar på Opera eller balett istället för att åka på metaltown och Headbanga till musiken. 

Jag sitter tyst och tar emot istället för att skrika ut de jag egentligen vill säga.

Inte förens nu låter ni mig vara med på era tillställningar, nu kollar ni stolt på mig där jag sitter så nertryckt att ja knappt kan andas under allt som är fake. 

Jag sitter med ena benet över det andra och med händerna emot mina knän. Går alltd och lägger mig tidigt med ansiktsmask istället för att komma hem med ett stort leende mitt i natten och dagen efter vakna upp med gårdagens smink. 

Grattis ni har lyckats, ni dödade äkta glädje för att skapa vad ni kallar perfektion. ni gjorde er en "dotter" som ni såg som perfekt.

skriven den 22 juli 2011. 

Gårdagen var hemsk.... Precis som dom flästa dagarna.

det är då man ska skratta sig lycklig över dem underbara människor man har runt sig!

dagen idag var underbar, finare människor än dom som är mig trogna, det finns inte.

dom förgyller mina dagar så jävla mycket.

dagen har somsagt vArt najs! det gjorde inte ens nå att det regna ... men skriver i morgon i stället för orkar inte berätta om dagen hihihi. men ah.

fan vad dryg jag är! men det får ni veta om i morgon ;)

kill me, kill me slowly. kill all the joy that I still have.
let me suffer one last time .. just one last time before I go to hell.

Jo jag mår bra.. bra som fan. allt e helt underbart.

right!

jag ler ju för i helvete, då e det ju en självklarhet att allt e bra. 

ni som inte tror mig blunda då förihelvete och låssas.

You said you loved me, now and forever ..

MONSTER.

Jag..  jag tror på monster och rymdvarelser och pirater och häxor,

troll och små Minimojer. jag tror även på spöken, och pysslingar, Träsktroll å Buddha ,Peter Pan, 

och jag tror på att Nangijala finns.

Åså tror jag återigen på monster ifrån yttre-rymden!!..

ja det tror ja på.

*

Jag har idag lyckats ramla. jag skulle hoppa på en plastflaska som låg på isen vilket ja inte tänkte på, så hoppade på den som en galning.. Tills den gled undan och jag slog mig sönder och samman på asfalten.. låg asgarvandes på marken och tyckte extremt synd om mig själv. skrapade upp hela benet och handen... och nu är både hand fan och benet svullet, Precis som en fet.. Boll

Synd om mig alltså!

.       

Allt känns bara så orätt, 

Ångesten hälsar på så fort jag får en ensam stund. 

och jag vet inte längre vad jag vill..

Tankarna snurrar runt som en tornado i mitt huvud...

Känner mig som typ den största idioten på denna jord.

Känner mig äckligt Värdelös..

Och ja har just nu VÄLDIGT svårt att förstå hur någon någonsin skulle kunna tycka om mig,Usch!

Känner mig ensam.. som om ja va den sista på jorden..

..

Folk är så jävelusiskt falska,

litar inte på någon längre..

jag tänker inte!

jag vägrar! Vill inte.. vågar inte..

dom kommer tillslut lyckas ha ihäl mig både själsligt och fysiskt..

FalskaFalskaFalskaFalskaFalskaFalskaFalskaFalskaFalskaFalskaFalskaFalskaFalskaFalskaFalskaFalskaFalskaFalska!.

Ensamt, kallt och jag känner mig bara helt tömd på glädje.. Nu finns bara ensamheten ångesten och Rädslan kvar..

rädsla av att bli lämnad helt ensam.. att vara helt själv..

därför låter jag mig tryckas ner av alla falska människor, sparkas sönder psykiskt, brytas ner till småsmå bitar..

... För då vet jag iallafall att ...

...JAG INTE ÄR ENSAM.

You left me, You just went, ..
And I let you go away ..

Tried again and again to forget what had happened,
forget You, Us .

Everything.
Unfortunately, I failed...

Tried to push aside all thoughts that jumped around in my head.
Tried to pretend that everything had been just a dream.
I told myself that you were unreal..
And I got myself to believe in that you were someone that I only have met,

once in a dream ..
I told myself  "She's  unreal"

And "She's never even existed."

Everything is repeated again and again.

I see it over and over again in my head.

It never ends..

.. Those three little words I told you..
Those three small words,

that you let floating around in the air between us,
In an such a cold and icy atmosphere .. 

I told you that I loved you,
but you said nothing back.

  You let it be unanswered ..

I wished I could go down and hide under the earth,
And stay there forever.
I repressed everything,

 It was like we had never met.
I turned left at the fork,
Found a new path to follow and explore.

Now I've  found tenderness and intimacy,

I've found someone who loves me,

 as I never thought you could do..

Deep down inside I still hesitate.

I know it.
Tell me.. Have I found the right place?
The question echoes in my head, 

feel like the world's scum who do not even know what I want.
I feel like a scam,  scammers, as a big lie.
Deep inside I know I still have doubts about whether I come to the right Place.
But how can I be right,

How can this be right.. when you're not here?!

I feel lost and empty, confused.


  And that's exactly when you suddenly where standing here in front of me again ..
You said the three words that I always wanted to hear you say...

"I love you."