När livet är som värst, du skrattar och försöker le. 

det är ingen som har en minut till övers, för att stanna upp och se, 

Du dör allt mer innombords det missar dom nog me.

jag vet inte längre om jag tror på hopp, hur kan jag en dag som denna tro på nått?

allt river ner mig på botten, och jag kan ej längre ta mig upp.

Det är därför jag nu erkänner, det är slut jag ger upp!!

Jag hatar mig själv så jävla otroligt mycket just nu.

för att jag är så sjukt jävla svag, så jävla patetisk. 

jag hatar att mina tårar ska rinna ner längst med mina kinder så fort jag är ensam, 

som om att någon skulle ha skruvat på en jävla kran på full styrka. 

jag hatar att jag är rädd. rädd för att vara ensam, Men mäst rädd för att släppa någon in på livet. 

eller rädd att dom som redan är i mitt liv också ska försvinna. 

precis som så många andra redan gjort..

jag vet bara att jag kan inte ta det en gång till..

jag vill bara avskärma mig ifrån resten av världen just nu, 

bara förvinna och inte behöva genomgå allt det här. 

ta något jävla piller och bara glömma allt ett tag, bara för en liten stund. 

Folk bara fortsätter att göra mig besviken, dom bara lovar & lovar, 

men dom håller aldrig någonsin sina löften.. Vilket är tragiskt. 

jag börjar undra om det kanske inte är så ändå att det är jag som är felet?

det kanske e jag som är den där lilla djävulen som sitter på deras/eran axel och bringar er sådan extrem otur, 

att allt bara måste gå åt helvete. Och sen sitter jag här och tycker synd om mig själv..

för det är väl det jag gör, sitter här som en liten patetisk fitta.. 

People always leave..

det är så sant som det är sagt.