Jag vandrar omkring med en saknad, en saknad så stor.

vandrar barfota på en så iskall mark. jag vet ej längre vart jag hör hemma. 

inte heller vart jag bor.

 jag börjar tappa tron på att jag är tillräkligt stark.

om jag är tillräckligt modig. För att ta mig härifrån.

för vägen känns som den bara blir längre, och det känns nu som jag slutet aldrig når.

så jag vandrar omkring på en stig, 

en stig som inte leder någon vart, 

vägskälen blir allt fler, vet ej vilken väg jag ska ta.. 

så.. jag tror jag stannar här.

tar mitt sista andetag.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Dom senaste dagarna har gått ganska långsamt framåt, har vart mycket tankar känslor och tårar när ingen har kollat. Många blandade känslor må jag säga, har vart som en vandrande Gott & blandat påse..  Utan honom känner jag mig extremt tom. som att ...

Idag är lördagen glömd. 3 veckor förträngda. Kärlek är åter igen bara något man finner i sagor.  och prins är bara ett förfnat ord på Pojkspoling som flyr fältet istället för att möta konflikter som en man.    Idag vill jag bara tillbaka till d...

Inatt var jag på krogen med Ville och Philip, Och Oliver Men Patrik ringde och undrade om jag ville följa med hem, och så klart släppte ja allt jag höll i för att få vara med honom. för tror inte det finns något just nu som får mig så lugn och glad s...

Så fort något posetivt händer så händer det 20 hemska direkt efter..  Just nu har jag halkat ner lika djupt ner i avgrunden som jag var när jag mådde som värst vilket jag aldrig någonsin trodde att jag skulle igen.  Jag står bara och snurrar runt...

Lamporna släktes, stearinljus tändes och placerades på handfatets vita porslin.På bordet i vardagsrummet stod fortfarande glaset kvar, med hans halvt uppdruckna vin. Nästan ljudlöst föll våra kläder emot badrumsgolvets kalla mark,han höll mig så tätt...