instängd uttittad och redan dömd.
och på känslor och lycka är ja redan tömd.
för deras leenden verkar dom få betalt.
Jag sitter här omringad av hemska vita väggar,
och känner mig så obekväm FAN SÅ uppenbart.
klockan verkar bara ticka men inte gå... 
tiden står nog stilla men människor rör sig ändå runt omkring .

alla har sparkat och rivit tagit en bit, 
brutit ner mig på djupet tagit bit för bit.
jag ligger så långt ner under jorden som det bara går,
inte det minsta ljus som ner hit når.
det enda som når mig är dem gamla minnen som ja får.
tankar utan svar, minnen ifrån hur allt en gång var,
vad har jag för mening att leva? Vad med mening har jag kvar?

jag sitter i ett rum alldeles för strikt inrätt och kallt,
vart fan man en kollar, så ser man era falska leenden, 
..dom är fan överallt.

jag sitter i eran väntesal med väggar målade i ljust ljust vit,
varför kunde jag inte fortsatt låtsas le då kanske jag sluppit komma hit.
klockan tickar så högt att jag hoppas den går sänder och ramlar ner, 
ska nog slänga ut den genom fönstret här intill så fort ni inte ser.

fler folk samlas sätter sig i soffor och stolar här intill min, 
stirrar på mig som jag vore ett besynnerligt objekt i en bur.
dom falska leendena går förbi, ler och säger
" nu är det även snart din tur"
jag vill bara resa mig och springa därifrån, 
lämna förnedringarna bakom mig, bara resa mig och gå. 

fotsteg närmar sig, det finns inte längre någon chans att fly. 
snart börjar ni bomba mig med frågor, 
om hur jag mår, vad som tynger mig, vad som ni kan hjälpa mig med.
men jag kommer fortsätta sitta knäpp tyst..
helt stilla och studera dig utan ett enda ord. 
att era dömande ögon redan avslöjat er, det var inget ni förstod?


era ögon har redan avslöjat er.
dom har redan sagt mig allt, 
placerad i en egen kategori.. där alla vi psyk barn hamnar i.
era leenden e falska, ja.. det vet även ni.

jag kanske mår fruktansvärt kasst,
har ett liv med riktigt tungt bagage i last.
jag har alltid levt i ständiga plågor helt utan rast. 
så mycket skit som jag alltid har levt i..
men bara för att jag sitter här med er bakom en stängd dörr, 
säger inte ett ord ni börjar undra hur ja va förr.
beter mig riktigt dygt åt, i dina ögon verkar ja anses som sjukt blåst.
men, inga ord kommer bildas, 
det är som att min mun som ni vill ska tala vore låst.

kollar på ditt face, du tycker jag e dryg det såg ja på en gång..
du kommer nog inse att denna timme den lär bli lång..
varför inte bara låta mig gå?
det som ja gått igenom, det lär ni aldrig ändå förstå..
om ni tror att ja tänker prata, du har ja fan fått dem bevis man kan få,
jag som hela tiden trott ni var dumma, ni var dummare ändå..

visst ni kanske inte tycker att jag är så smart,
jag tänker på ett annat sätt än ni , det är väl helt uppenbart?
men stumpan smart, det lär du aldrig heller bli..
så kom för i helvete ihåg, JA ÄR FAN INTE DUMMARE ÄN NI !! 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Dom senaste dagarna har gått ganska långsamt framåt, har vart mycket tankar känslor och tårar när ingen har kollat. Många blandade känslor må jag säga, har vart som en vandrande Gott & blandat påse..  Utan honom känner jag mig extremt tom. som att ...

Idag är lördagen glömd. 3 veckor förträngda. Kärlek är åter igen bara något man finner i sagor.  och prins är bara ett förfnat ord på Pojkspoling som flyr fältet istället för att möta konflikter som en man.    Idag vill jag bara tillbaka till d...

Inatt var jag på krogen med Ville och Philip, Och Oliver Men Patrik ringde och undrade om jag ville följa med hem, och så klart släppte ja allt jag höll i för att få vara med honom. för tror inte det finns något just nu som får mig så lugn och glad s...

Så fort något posetivt händer så händer det 20 hemska direkt efter..  Just nu har jag halkat ner lika djupt ner i avgrunden som jag var när jag mådde som värst vilket jag aldrig någonsin trodde att jag skulle igen.  Jag står bara och snurrar runt...

Lamporna släktes, stearinljus tändes och placerades på handfatets vita porslin.På bordet i vardagsrummet stod fortfarande glaset kvar, med hans halvt uppdruckna vin. Nästan ljudlöst föll våra kläder emot badrumsgolvets kalla mark,han höll mig så tätt...